lördag 31 januari 2015

Söker nya bloggar att läsa

Jag efterlyser nya bloggare som man kan kolla in och läsa .
Har ni några tips ?

En tanke till
Saudiarabien:Den fängslade  Bloggaren och människorättsaktivisten  Raif Badawi som riskerar  spöstraff 

http://www.expressen.se/nyheter/spostraff-for-saudisk-bloggare-skjuts-upp/
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/danielswedin/article20243747.ab

fredag 30 januari 2015

Olyckskorpen

Jag brukar titta bort när jag åker förbi en trafikolycka, och man vet att hjälpen är framme . Det är inget jag vill se och med lite respekt för dom drabbade så tittar jag åt andra hållet.
Jag tycker att det obehagligt med folk som stannar och stirrar vid olycksplatser..

Förr så fanns det  en liten manick som kallades polisradio eller  polis scanner om stod på hemma hos många , påslagen dygnet runt. Där man kan lyssna på polis/räddnings tjänst som sänder .


Det fans en kille på vår gata som sov vid sin scanner och som såg det som en sport att alltid hinna först till olycksplatsen.  När han for iväg mitt i natten så viste man att något hade hänt.
Då tyckte man att det var olyckskorpar och galningar som drogs till olycksplatser och glodde.

Men nu så kan man inte slå på tvn utan att någon kanal sänder Sjukhuset, SOS alarm, 112 på liv och död, Cityakuten mm.Jag tittar inte på dessa program , det ger mig en stark olustkänsla .
Nu  vet jag  hur älskade dessa serier är och det gör det hela så obegripligt ? är det bara jag eller finns det någon mer som känner igen sig i detta ?



Jag älskar när det smäller och det bangar och gnisslar
Och gör nån illa kroppen blir jag glad så jag visslar
Och vill ni veta varför ska jag tala om för er
Att framför er på tv:n är det olyckan ni ser
Jag är olyckan
Ole-dolyckan
Obi-dobi-dobi-dobi-dolyckan
Krasch och banglyckan
Gnissel och panglyckan
Så akta er för mig annars händer en grej

torsdag 29 januari 2015

En roligt liten bok

Här kommer ett bok tips som får dig att skratta ,  Detta är en av mina favorit böcker, och jag vet inte hur många gånger jag läst den. Har du någon favorit bok som följt med dig ?


Tre män i en båt  kom ut 1889 och beskrivs ofta som en av de roligaste böcker som skrivits. Den handlar om tre  Engelska killar  och en hund som har lika svårt att samarbeta som att ta sig fram i en båt på Themsen .Man får följa deras förberedelser , hur man packar inför resan ,hur man inte öppnar en konservburk utan en öppnare ,Massor av komiska vedemödor under en veckas roddtur .  Trots att den här boken är 100 år gammal så funkar den än.
 Jag ler igenkännande ,
En gammal hypokondriker som jag, kan inte se en läkarserie utan att känna mig dödligt sjuk.Jag skulle följa med Nette på akuten en gång , som moraliskt stöd och stöttning men det slutade med att jag  fick värktabletter med mig hem och råd att vila några dagar . Nette fick ingenting så vi delade på burken. 
När någon är sjuk i min närhet så sympatisjuknar jag också,
 It takes one to know one ! Så jag känner därför snabbt igen mina "medpatienter "
Att prata sjukdomar är för oss ett tidsfördriv .

Här är första kapitlet,
'Tre män i en båt' av Jerome K. Jerome ('Three Men In A Boat... to say nothing of the dog').1889 


Kapitel I 

 re sjuklingar.   Vi enas om att vi är utarbetade och behöver vila. - En vecka på det salta havet kanske ?  
. Vi var fyra - George, William ,Samuel ,Harris och jag själv, samt Montmorency. Vi satt på mitt rum och rökte, samt talade om hur eländiga vi var - ur rent medicinsk synpunkt menar jag, naturligtvis. Vi mådde alla dåligt och var alla oroliga över vår hälsa. Harris sade, att han drabbades av så utomordentligt starka yrselanfall emellanåt, att han knappt visste vad han gjorde; och då sade George att han led av starka yrselanfall, och knappt visste vad han gjorde. Hos mig var det levern som krånglade. Jag visste att det var levern som var problemet, eftersom jag just hade läst en annons om en patentmedicin mot leversjukdomar, i vilken alla förekommande symptom beskrevs i detalj vilka möjliggjorde för en mänska att avgöra när hennes lever krånglade. Jag hade alla dessa symptom. 

Det är något alldeles utomordentligt underligt, men jag kan aldrig läsa en annons för patentmediciner, utan att genast komma till slutsatsen att jag lider av just den speciella sjukdomen som annonsen tar upp och det i dess mest våldsamma form. 

Diagnosen verkar i varje enskilt fall stämma exakt med alla de lidanden jag någonsin har erfarit. Jag minns hur jag en dag gick till British Museum, för att slå upp behandlingen av någon liten åkomma som jag fått en släng av - hösnuva, tror jag att det var. Jag fick tag på boken och läste det jag hade kommit för att läsa; och så, utan eftertanke, vände jag lättsamt blad och började likgiltigt läsa om sjukdomar i största allmänhet. Jag har glömt vilken som var den första åkomman jag stötte på - något fruktansvärt, förödande plågoris var det i alla fall - och innan jag ens hunnit ögna igenom listan med ”tidiga symptom”, gick det upp för mig, att jag troligen drabbats av den. Jag satt en stund, slagen av skräck; och så, med en känsla av lamslagen förtvivlan, vände jag åter sida. Jag kom till tyfoidisk feber - läste om symptomen - upptäckte att jag hade tyfoidisk feber, måste ha lidit av det i månader utan att känna till det - undrade över vad jag annars kunde tänkas ha; vände sida till S:t Vitus danssjuka - upptäckte, som förväntat, att jag även led av den- började bli riktigt intresserad av mitt fall, och bestämde mig för att gå till botten med det hela, så jag började om, i bokstavsordning - läste om ague och insåg att jag höll på att insjukna i den och att det akuta stadiet borde inträda om cirka fjorton dagar. Brights sjukdom hade jag, insåg jag lättad, endast i en modifierad form, och kunde, så vitt jag förstod, komma att överleva i åratal. Kolera hade jag också, med allvarliga komplikationer, liksom difteri, vilket verkade vara medfött i mitt fall.

 Jag plöjde samvetsgrant igenom de 26 kapitlen och den enda åkomma jag inte kunde upptäcka hos mig var skurgumsknän. Jag kände mig tämligen kränkt av detta till att börja med; det föreföll mig på något sätt något småsint. Varför hade jag inte skurgumsknän? Varför detta förargliga undantag? Efter en stund segrade dock mina mindre giriga känslor. Jag tänkte, att eftersom jag hade varenda annan känd åkomma inom hela läkarvetenskapen, så skulle jag visa mig osjälvisk nog att klara mig utan skurgumsknän. Gikt hade drabbat mig, i sin allra mest allvarliga form, uppenbarligen utan att jag varit medveten om saken; och zymosiska sjukdomar hade jag tydligen lidit av sedan pojkåren.

 Det fanns inga fler sjukdomar efter de zymosiska, så jag drog den slutsatsen, att i övrigt var jag fullt frisk.ag satt och funderade. Jag tänkte på vilket intressant fall jag måste vara ur medicinsk synvinkel, vilken tillgång jag skulle kunna vara i undervisningssammanhang! Studenterna skulle inte behöva ”göra AT-tjänst” på sjukhusen, om de bara hade mig. Jag var ett vandrande sjukhus. Allt de behövde göra var att gå igenom mig, för att därefter kunna ta sina examina.

 Så undrade jag över hur länge jag hade kvar att leva. Jag försökte undersöka mig själv. Jag kände efter min puls. Jag kunde till att börja med inte känna någon puls alls. Så, plötsligt, verkade den börja slå. Jag drog fram min klocka och tog tiden. Jag fick min puls till etthundrafyrtiosju slag i minuten. Jag försökte känna mitt hjärta. Jag kunde inte känna mitt hjärta. Det hade slutat slå. Jag har efteråt kommit till den slutsatsen, att det måste ha funnits där och slagit hela tiden, men det är ingenting jag kan redogöra för hur det skulle ha gått till. 

Jag klappade mig själv över hela framsidan, från vad jag kallar min midja och upp till huvudet, och jag tog några tag längs sidorna och en liten bit upp på ryggen. Men jag kunde inte känna eller höra någonting misstänkt. Jag försökte att examinera min tunga. Jag sträckte ut den så långt jag förmådde, och jag slöt det ena ögat och försökte besiktiga den med det andra. Jag kunde endast se dess spets och det enda jag kunde finna ut genom detta, var att övertyga mig allt starkare om, att jag led av scharlakansfeber. Jag hade promenerat in i läsesalen som en lycklig, hälsosam man. Jag kröp därifrån som ett sjukligt vrak.

 Jag gick till min läkare. Han är en gammal vän till mig, som tar min puls, tittar på min tunga, samt talar om vädret utan extra kostnad, när jag tror att jag är sjuk; så jag tyckte att jag skulle återgälda hans vänlighet genom att besöka honom nu. ”Vad en läkare behöver”, sade jag mig, ”är praktik. Han skall få öva sig på mig. Han kommer att få mer övning på mig än från sjutton hundra av sina vanliga, triviala patienter, som endast har en eller ett par sjukdomar var.” Så jag gick raka vägen upp till honom och han sade: ”Nå, vad är det nu som fattas dig?” Jag sade: ”Jag skall inte ta upp din tid, käre gamle gosse, genom att berätta vad som fattas mig. Livet är kort och du kan komma att avlida innan jag talat färdigt. Men jag skall berätta, vad som inte fattas mig. Jag har inte skurgumsknän. Varför jag inte har skurgumsknän, det vet jag inte; men faktum kvarstår, att jag inte har det. Allt annat, har jag dock.” Och jag berättade för honom, hur jag kommit underfund med den saken.Så fick jag gapa och han kikade ner i halsen, och grep tag in min handled och slog mig sedan i bröstet när jag som minst förväntade mig det – riktig fegt, enligt min mening - och lade omedelbart därpå sitt öra mot mitt bröst.

 Sedan satte han sig ner och skrev ut ett recept, som han vek ihop och gav mig och jag lade det i min ficka och gick därifrån. Jag tittade aldrig på det. Jag tog med det till närmaste apotek och räckte fram det. Mannen läste det och gav det därpå åter till mig. Han sade, att han inte lagerförde det jag behövde. Jag sade: ”Ni är apotekare?” Han sade: ”Jag är apotekare. Om jag hade varit en kooperativ livsmedelsbutik och familjehotell i en och samma person, så hade jag kanske kunnat hjälpa er. Men att enbart vara apotekare hindrar mig.” Jag läste receptet. 

Där stod:

1 pund biffstek 

1 pint kraftigt öl var sjätte timme 
1 tio-miles promenad varje morgon I säng klockan elva prick varje kväll. 
Och sluta att fylla ditt huvud med en massa sådant som du inte begriper. 

Jag följde dessa råd med det lyckliga resultatet - för min egen del - att jag fick behålla livet och att detta fortfar att pågå. I det nu aktuella fallet, för att återvända till reklambladet för leverpiller, led jag av alla symptom, bortom alla misstag, varvid det viktigaste bland dem var "en allmän ovilja mot allt slags arbete". Mitt lidande är något som ingen tunga rättvist kan redogöra för. Från min tidigaste spädbarnstid har jag varit en martyr under detsamma. Som pojke lämnade sjukdomen mig så gott som aldrig en enda dag. Mina närmaste visste inte då, att det var min lever som krånglade. Medicinvetenskapen var betydligt mindre utvecklad då än nuförtiden och de brukade kalla det jag led av för lättja. "Men, din lille latmask", brukade de säga, "stig upp och gör rätt för brödfödan nu" - naturligtvis utan att veta att jag var sjuk. Och de gav mig inte piller; de gav mig örfilar istället. Och hur underligt det än kan förefalla, så botade dessa örfilar mig - för stunden. Jag harupplevt hur en enda örfil haft större effekt på min levers tillstånd, fått mig att vilja stiga upp snabbare, samt göra vad som förväntades av mig, utan vidare tidsutdräkt, än vad en hel ask piller kan få mig till nuförtiden. 

Ni vet, så är det ju ofta - dessa enkla, gammaldags huskurer är mer effektiva ibland, än allt som finns att tillgå på en läkarklinik. Vi satt där i en halvtimme och beskrev våra åkommor för varandra. Jag förklarade för George och William Harris hur jag mådde då jag klev upp om morgnarna, och William Harris berättade om hur han kände sig då han gick till sängs; och George stod på brasmattan och gav oss en inträngande och kraftfull skildring genom sitt kroppsspråk, av hur han mådde om nätterna. George tror bara att han är sjuk; men i själva verket är det inga som helst problem med hans hälsa. 

 Just då knackade Mrs. Poppets på dörren, för att höra efter om vi var klara att äta kvällsmat. Vi log sorgset mot varandra och sade, att det förmodligen var bäst att vi försökte få i oss en smula mat. Harris sade att en munsbit i magen ofta höll ens sjukdomar i schack; och Mrs. Poppets bar in brickan och vi satte oss till bords och lekte lite med en smula stek med lök, samt något litet rabarbertårta. Jag måste ha varit mycket svag vid detta tillfälle; eftersom jag minns att efter den första halvtimmen eller så, föreföll jag inte kunna visa något som helst intresse för maten - någonting ovanligt för min del - och ville inte ens ha någon ost. När dessa plikter var avklarade, fyllde vi åter våra glas, tände våra pipor, samt återupptog diskussionen om våra respektive hälsotillstånd. Vad som egentligen felade oss, kunde ingen av oss vara helt säker på; men vår fullkomligt eniga uppfattning i frågan var, att vad det än var - så var orsaken överansträngning.

 "Vad vi behöver, är vila", sade Harris. "Vila och fullkomlig omväxling", sade George. "Ansträngningen som våra hjärnor utsatts för, har framkallat en allmän depression i samtliga våra kroppssystem. Miljöombyte, samt fullkomlig avhållsamhet från tankearbete torde komma att återställa vår själsliga balans."

lördag 24 januari 2015

Jag är så trött hela tiden !



Hur gör man nu för att inte helt gå i ide ? Just nu är det en tröttsam tid vi har . Jag tror alla säger att dom bara vill sova . Man känner sig så trött och nedstämd ,så här är det varje år den här tiden .

Här är mina små knep för att jaga bort tröttheten ur rummen.





 



  Köp hem en låda apelsiner , då är du tvungen att äta flera om dagen , innan dom blir för gamla .




Extra D vitamin, gå in på apoteket och fråga D-vitamin bildas i huden när solen lyser på oss.men det gör den inte nu.- D vitamin finns naturligt i fet fisk men  så mycket fet fisk orkar du inte äta.



Tänd upp i rummet . sitt inte i mörkret. köp en dagsljus lampa lite dyrare ca 100 kr men väl värt att prova.




Gå ut på promenader gärna medan det är ljust ute.




Unna dig något fint, köp den där snygga  jackan - det är du värd. Ta hand om just dig !




Sätt upp små mål , en resa, bio, mm. Längta till något.




Planera en liten överraskning för någon annan , gör någon vän glad.




Starta ett projekt .Måla äntligen om den där fulgröna byrån du gått och reta dig på så länge.




Sov , en halvtimme efter jobbet , så blir kvällen inte lika trög.



Glöm inte bort att vi bor i mörka vinter Sverige , det ska vara så här på vintern.det är inget farligt, nedstämd ,osocial och trött blir man så här års . och du är inte ensam. Det blir bättre.
Snart börjar vi prata med grannarna igen, våren kommer snart.








tisdag 20 januari 2015

tlhIngan maH!

Klingon         tlhIngan maH!bI’IQchugh yIvang! tIqIpqu’ ’ej nom tIqIp.taHjaj boq.Hovmey Davan. jagh tIHIv!




We are Klingons!If you are sad, act!Hit them hard and hit them fast.You salute the stars.Attack the enemies!

måndag 19 januari 2015

Det där man inte pratar om

Det där man inte pratar om

Det är dags att lyfta på täcket, öppna munnen, avslöja och chockera! Utgångspunkten för ungdomsensemblens arbete under spelåret 2014/15 är helt enkelt det som inte sägs, det vi inte pratar om – det ska vi berätta om. På teaterscenen.
U
Melissa
ppsala stadsteaters stora barn- och ungdomsprojekt har varit i gång i lite mer än ett år och den 10 april är det urpremiär för teaterårets pjäs med ungdomsensemblen på temat »Det där man inte pratar om«. Temat för pjäsen valdes av Maria Trost, dramapedagog och ansvarig för barn- och ungdomsprojektet och har sedan formats och diskuterats fram tillsammans med ungdomsensemblen.

–Ungdomarna har känt till temat från start, vilket har varit bra. Alla har velat berätta om olika situationer som man i vanliga fall inte pratar om, antingen något de själva varit med om eller något de hört talas om, berättar Maria. Utöver ungdomsensemblen har även flera skolor runt om i länet fått jobba kring samma tema. Bland annat har en klass i årskurs 9 i Österbybruk fått arbeta med Maria vid flera tillfällen under höstterminen. Manus till pjäsen skrivs av Jani Lohikari, dramatikerstudent som går sista året på Stockholms Dramatiska Högskola.
I årets ungdomsensemble finns fem av de tidigare medlemmarna kvar sedan förra läsåret, resten är helt nya i gruppen. Totalt består ensemblen av cirka 15 ungdomar från Uppsala län och de träffas en gång i veckan på teatern och repeterar. De flesta av dem har aldrig tidigare hållit på med teater över huvud taget, i vissa fall aldrig ens sett en föreställning. Det är ett medvetet val, barn- och ungdomsprojektet syftar till att ge unga som inte redan har en relation till kultur en chans att möta teater och språk.
–Efter de här tre åren, som projektet sträcker sig över, ska alla ungdomar mellan 15 och 20 år i Uppsala med omnejd känna till teaterns barn – och ungdomsverksamhet! säger Maria.
Är du nyfiken på Uppsala stadsteaters program för unga? Vi har workshops, ungdomskort, guidade turer, manusgrupp och mycket mer.Fler program och erbjudanden till barn och unga.
Följ teaterns barn- och ungdomsprogram på facebooksidan Ung på Uppsala stadsteater.

lördag 17 januari 2015

Heby kommun är omänskliga

  Nettes Skrivhörnahttp://nettecarlsson.blogspot.se/

http://nettecarlsson.blogspot.se/

Nettes skrivhörna

Familj, hundar ,djur och allt som rör livet.
Hemmagående uttåtriktad social kvinna. Har inget emot att bjuda på mig själv och skrattar lika mycket själv om det blir tokigt som omgivningen.


Nette skriver i sin blogg  om sin mamma som långsamt försvinner och blir nekad vård av Heby kommun


Dement , men kan ordet nej

Just nu har jag inget förtroende för kommunens biståndshandläggare, jag rent av tycker illa om dem. Ni ska få en förklaring.

Under fler år har vi sett mamma bli sämre för att som det är nu leva i ett ovärdigt och sjukdomsbringande tillstånd. Mamma minns knappt inte vad hon gjorde för en minut sedan. Hon klara inte längre av att hålla sig ren, sängen är dyblöt varje morgon och rummet stinker ammoniak
Läs hela inlägget här

torsdag 15 januari 2015

Faror med rull träning

Nu är det dags att äta lite sundare efter jul och kanske röra på sig mera.
Men det gäller att ta det försiktigt i början så man inte skadar sig och hamnar i soffan med rester av julgodiset som tröst .
För några år sedan så hittade jag ett par vita rullskridskor på en loppis .
-Rollerblades heter det skrattade barnen, med detta var ett par äldre rullskridskor från 80 talet med två jul fram och två bak och ingen broms.
Jag har en undervisnings LP från 80 talet . ”Roller Dancing for fun and fitness ”Den visar i en bok som följer med olika tränings program för rullskridsko och på skivan finns även dans instruktioner och disco musik.
”Roller Dancing for fun and fitness 

Nu skulle det äntligen bli av att man rör på sig efter jul tänkte jag och på arbetstid!
Jag jobbade då på en flygflottilj i Uppsala och hade tillgång till många kilometer grusfri asfalts banor
Såg man bara till att inte vara i vägen för stridsflyget eller klargörings trafik så kunde man åka lite på lunch rasten tänkte jag.
Hade till och med spelat in min instruktions skiva på kassettband.och hittat min gamla freestyle bandare från 80 talet, en sådan liten som man satte i bältet.så nu skulle det tränas med lite stil.
Jag hade aldrig stått på ett par skridskor förr så det hela var ganska vingligt, och redan innan jag kom ut så slog jag omkull i hallen och slog i svanskotan .
Min freestyle gick sönder så det fick bli träning utan musik.

Banan var ca 30 m bred så det gjorde inget att det gick lite vingligt, Det var otroligt vilken fart man kom upp i när man blev stadigare på benen.

En härlig känsla att susa fram på landnings bana och se hur Viggen startade på andra sidan fältet (på en helt annan bana) Jag märkte att det gällde att vara uppmärksam på vad mad gjorde, det var lätt att mista kontrollen och krascha.

Efter 35 min så var jag äntligen tillbaka på min arbetsplats och kunde snöra av mig skorna.blåslagen men nöjd.
Jag på sidan av banan utan rullskridskor
Jag höll på så under resten av den veckan, och på torsdagen kände jag redan på kvällen att jag kommer inte kunna resa mig upp ur sängen på fredags morgonen.
Jag blev sjukskriven en vecka, det var något med ryggen . Och där låg jag och tyckte synd om mig själv.
När jag kom tillbaka till jobbet så stod dom där , mina rullskridskor med rosa snören .

Jag slängde dom i sopporna och har sedan dess aldrig satt på mig ett par rullskridskor/inlines/rollerblades.

 

”Roller Dancing for fun and fitness 

onsdag 14 januari 2015

Det gäller att se framåt


Nu vintermörkret inborrad under en stickad mössa så tänker jag på framtiden. snart så kan jag finna årets första tussilago.eller att öppna jackan och mot en vägg värma mig i vårsolen .snart....
Jag försöker så jag nästa spricker att tänka positivt .Tänder ljus och har måndagsmys, tisdagsmys, onsdagsmys, torsdagsmys och superfredagsmys.

-Har du vilat upp dig nu under julen . frågar man mig och jag ler och säger att det har jag verkligen. Men sanningen är att det är NU som man skulle behöva lite "Time off"


Jag tittar upp med avund på dom stora  flyttfåglarna i stål som lyfter och flyger iväg till varmare länder just nu.



tisdag 13 januari 2015

Bad dag

Jag ska bada i kväll, älskar att doppa mig i löddrigt varmt vatten, och bara ligga där.Gärna med någon

Eukalyptus badolja .

(Det blir inga bilder -lämnar kameran utanför)

Mina bästa idéer har jag i badkaret,  ro- givande att ensam med sin gummi anka få stänga in sig och sjunka ner till hakan.och bara låta tankarna bubbla upp.



Man känner sig mindre fet också i vattnet,viktlös. Men den känslan går snabbt över när man ska försöka ta sig upp ur badet.
Saknar den där gamla dusch hatten man hade som liten , inga tvåltårar
Min lilla badkars sång när jag var liten .
 "Upp som en sol ned som en pannkaka plask plask plask."

måndag 12 januari 2015

Manga photoshoot


  

REN KOUGYOKU 


I går var Melissa och Nette ute i snön. När det vräkte ner som mest så var det dags för fotografering av Melissas karaktär denna kväll 

 REN KOUGYOKU

 https://www.facebook.com/PinkieCosplay?fref=ts

Ren  Kougyoku  (練 紅玉, Ren Kōgyoku) är en kungliga prinsessa  i en Anime/Manga  serie.

 
  Bra kallt var det både för fotografen och för Cosplaymodellen



Jag fryyyyser


Ren Kougyoku Är en liten ung flicka med rosa ögon,och långt mörkt rosa hår.
Som är noga uppsatt med hennes gyllene hårnål,
Hon bär oftast en lång  vackert arbetad klänning som visar hennes kunglighet . Hon rör sig försiktigt och reserverat , och döljer sitt ansikte blygt bakom sina långa klännings ärmar.