Jag har bott i Söderhamn när jag var liten. Mitt på Köpmangatan
som var huvudgatan med alla affärer och ett torg.
Varje år så ställer dom till med surströmmings
fest i stan, Strömmingsleken, då hela centrum fylldes av karuseller, marknadsstånd
och stora tält med strömmings bord.
Centrum spärrades av, men eftersom jag
bodde innanför så kom vi in gratis, det var bara att gå ner så var vi mitt i festen,
Jag sprang där ibland stånden och människorna,
Strömmingsleken i Söderham
Doften av sockervadd surströmming
och blöt tältduk påminner mig fortfarande om barndomen i Söderhamn.
Rakt genom Söderhamn rinner en å och det finns många broar,
Jag brukar krypa över på brospannen ibland när ingen ser.
Mamma jobbade mitt på torget på pressbyrån. det var en liten
kiosk där jag kunde läsa alla serietidningar gratis(om jag läste försiktigt)
och äta krossade mums-mums.
foto
John Bjurqvist
Bananspindeln
Varje gång bananerna kom till den lilla pressbyrån mamma jobbade i kunde det hända att det fanns spindlar i kartongerna. Jag tyckte det var jätte läskigt att hjälpa till med att packa upp bananer
och kan än i dag rysa när jag greppar en knippe bananer i affären. Läste faktiskt i år om ett spindel fynd i
banankartonger.
Där fanns också en stor leksaks affär på torget, men med
världen elakaste tant, man vågade nästan inte att gå dit, för om man inte
tänkte köpa något så kasta hon ut oss. Jag kunde inte förstå hur hon kunde jobba i en leksaksaffär !
Det hade varit inbrott på våran skola och bara i vårt klassrum!
Där saknades klasskistan! den gemensamma sparbössan som (vi som kunde) samlade
klassresepengar. Varje månad fick jag pengar med mig som jag lade i mitt fack
nr 14.
Jag kommer ihåg Greta som i smyg fick en slant av fröken varje
månad och kunde gå fram hon också.
Det hördes när man släppte mynten, varje fack hade små bleck
lådor som skramlade.
Fönstret var uppbrutet till vårt klassrum och den stora
kistan var det enda dom hade tagit.
Sorgen var stor nu var hela klassresan förstörd och det var
många som grät.
Ett tag trodde jag att det var "Rödnäsa" som varit framme ! men han var egentligen bara stadens snälla original .En harmlös herre med en stor röd näsa på en gammal damcykel med styret fullt av påsar. Men alla barn var rädda för honom.
(Han står som staty utanför Söderhamns bibliotek nu)
 |
| Johan Valfrid Eriksson född 1906, död i Söderhamn 1998. |
Jag och en kompis smög utanför fönstret på skolan senare på
kvällen och letade spår. Vi hade några misstänkta äldre tuffa killar som rökte som
vi spanade på.
Dom hade mopeder! bara det var misstänksamt, Vi räknade ut
att kistan måste ha varit jätte tung så det måste ha varit killar med mopeder
som var tuffa och rökte. Som vågade och orkade köra bort stöldgodset.
Vi han aldrig med att förfölja killarna, dom var för snabba med sina
moppar så vi beslöt att gå hem igen, det började bli mörkt. När jag kommer
förbi skolan igen så slår det mig att vi inte har letat i buskarna och jag
tittar in under dom täta bladen ”DÄR” ligger kistan, full med pengar men med ett lock
som är illa tilltygat men oöppnat. Dom har försökt att öppna den men inte
lyckats.
Nästa dag är jag klassen hjälte och jag fick berätta min
historia många gånger,
Var vi sedan åkte på klassresa, det har jag glömt.
